2011 års bästa album

Benshis musikskribent Mark Andersson listar årets bästa album.

1. Israel Nash Gripka – Barnd Doors & Concrete Floors
Benshi recenserade aldrig, men Israel Nash Gripas andra studioalbum hade alltjämt gjort sig förtjänt av en ordentlig uppskrivning. Kompensationen kommer i form av en förstaplats på 2011 års albumlista. Motivering? Ett par genomlyssningar och Gripkas alldeles förtjusande americana talar för sig själv.

2. Tom Waits – Bad As Me
Tom Waits första riktiga album på sju år är en urstark historia. Kort, intensivt och lika karaktäristiskt burdust som smäktande vackert plockar artisten de bästa av konstnärliga karaktärsdrag från en trettioårig karriär. Resultatet är inte omvälvande, men alltjämt en stilstudie i musikalisk unicitet som växer med varje lyssning.

3. Mattias Alkberg – Anarkist
Sinnrikt och nyanserat men också vasst och kantigt sätter Mattias Alkberg fingret på såväl det samtida Sverige som sitt eget konstnärskap. Anarkist är ett tidsdokument och ett multimediaprojekt som låter lika bra som det läses.

4. Sean Rowe – Magic
I riktighetens namn hör Sean Rowes Magic hemma på en årsbästalista för 2009. Men för den senkomne innebär storbolagsrereleasen en ren välsignelse. Van Morrison och Leonard Cohen är träffsäkra referenser men säger samtidigt mycket lite om Sean Rowe, som i slutändan låter mest som sig själv. Magic är stor poesi och stort gitarrspel som måste upplevas.

5. Steve Earle – I’ll Never Get Out Of This World Alive
Inspirerande och starkt från en åldrad outlaw country-hjälte. Bäst låter det när Earle vänder sig inåt för att bli som allra mest uttrycksfull.

6. Jason Isbell & The 400 Unit – Here We Rest
Det unga gardet visar framfötterna i den vältrampade americanans jaktmarker. Here We Rest är ett styrkeprov från den tidigare Drive-by Truckers-bekantingen Jason Isbell, som lyckas bända och vända väl inkörda stilgrepp till ett eget och njutbart musikaliskt uttryck.

7. bob hund – Det överexponerade gömstället
Popsveriges svar på Monty Python fortsätter att återföda sitt säregna uttryck också på 2010-talet. Lite äldre, lite skarpare och några hekton argare är Det överexponerade gömstället en explosiv liten popbomb som i allt väsentligt stärker bob hunds redan välcementerade position som sveriges kanske mest intressanta band.

8. Anna Järvinen – Anna Själv Tredje
Bildrikt och med stor finess undviker Anna Järvinen att fastna i genrespecifika gränsdragningar. Anna Själv Tredje är ett lekfullt experimenterande album – ett musikaliskt universum i sin egen rätt.

9. Rolf Wikström – Istället för tystnad
Istället för tystnad är en liten pärla från landets skorrigaste bluesröst. Introvert och stundtals hjärtsnörpande om livets mörkare stunder.

10. Josh T. Pearson – Last of the Country Gentlemen
Existentiellt nattsvart och krävande men också belönande för den som tar sig tid att svepas med erbjuder Josh T. Pearsons Last of the Country Gentlemen lika mycket motståndskraft som mervärde i den nerbrutna pånyttfödelsens musikaliska landskap.

Ett urval av årets bästa låtar finns att lyssna på här.

Mark Andersson