Chip Taylors Block Out The Sirens of This Lonely World är en resa genom själsligt mörker som musikaliskt sparsmakad och med trösterikt lyriskt tilltal trevar mot ljuset.

Få artister är så tjurskalligt ovilliga att leva på gamla meriter som Chip Taylor, det märks såväl på den spretiga utgivningen som på en outsinlig produktionstakt. Nya Block Out The Sirens of This Lonely World följer tätt på fjolårets F**k All The Perfect People, men är en betydligt mindre lättsmält historia.

Läs hela artikeln

På Det kommer aldrig va över för mig slänger Håkan Hellström av sig sin mest bekanta popkostym för rastlös experimentlusta och ett oblygt sökande efter självet bortom artisten.

Bob Dylan skrev My Back Pages som tjugotreåring. Redan då medveten om ungdomens strävan efter vuxenhet och med en hunger efter en snabb fix av ett helt livs erfarenhet att såväl skjuta genom blodet som att fylla poesin och musiken med. Det är ett längtande efter substans och en simulerad livsvisdom som maskerar eller blottlägger det egna sökandet efter självet.

(null)

Steve Earle fortsätter att prångla ur sig album i stadig takt. Nya The Low Highway är en eklektiskt spretig men alltjämt angelägen historia.

Steve Earles fjortonde studioalbum, The Low Highway äger inte mycket av det väl sammanhållna formspråk som har genomsyrat merparten av artistens produktion under 2000-talet. Istället ser albumet Earle vända och bända på det vida spektra av musikaliska uttryck som har utgjort en närmare trettio år lång karriär.

Läs hela artikeln

Magnus Ekelund & Stålets tredje album, Dödskult ser en artist som växer sig alltmer bekväm i sitt formspråk gå vilse i alltför lättvindiga upprepningar.

Magnus Ekelund tycks outröttligt produktiv. Tre album på lika många år har etablerat ett för artisten stabilt ramverk av synthtung popeufori, rik på såväl känslostormande botten som medveten samhällskommentar.

Läs hela artikeln

Sällskapet följer upp den fem år gamla debuten med Nowy Port och fortsätter att utforska dystopiska ljudlandskap på industrirockens bakgård.

Östeuropa genom Sällskapets lupp är så dunkelt, suggestivt och genomblåst av svartvita vindar att det närmast framstår som en grådaskig och tröstlös karikatyr. Det är en inte helt okomplicerad faktor att i ta i beaktande att resan över räls och kallhamrat vatten faktiskt är tecknad i feta och väl stiliserade penseldrag.

Läs hela artikeln

Cullbergbaletten avslutar Växjö dansfestival med True Stories of Castaways and Other Survivors, en trösterik föreställning om överlevnad och urban vilsenhet.

Åtta individer skeppsbrutna på ett asfaltshav utgör stommen i Cullbergbalettens True Stories of Castaways and Other Survivors. De är alla relaterbara subjekt, ömsom livrädda, ömsom målmedvetet sökande efter skyddande öar i den urbana natten.

Läs hela artikeln